Lilli Moholm

När vi vaknade upp på fredag morgon åkte vi till Juffreh och James Island eller Kunta Kinte Island som den också heter, där Kuntha Kinte bland annat blev fångatagen. Det är viktigt att veta att flera hundratals slavar fick sätta livet till men det enda som nämns är de 11 Britter som dog. Det har så många slavar som dog att det inte finns några uppgifter på det. De kastades helt enkelt över bod. 

Den översta bilden är när jag och J står i ett Baubaub träd. Sådanna man ser i Lejonkunden och är väldigt vanliga i Afrika. Såg även att man kunde köpa choklad smaksatt med baubaubfrukt i butiken här i Sverige vilket var kul! Vilka mäktiga träd!

Ön användes som ett stop i väntan på att slavskeppen skulle komma och slavarna fraktas iväg likt packade sillar. Vi tog oss ut till ön med båt som tog ca 10 min. Den ligger alltså i Gambiaflodens mynning, väldigt strategiskt till. På den lilla lilla ön fanns fängelser på ca 5-6 kvm där 10 slavar hölls i varje "cell". I dessa celler fanns endast ett litet litet fönster där mat kastades in igenom. Vår lokala guide berättade även att det var viktigt med ett brett fönsterdjup för så att fångarna inte skulle kunna komma i kontakt med Britterna och smittas as diverse sjukdomar de fått. Det gör så ont i hjärtat att se detta och ännu ondare att veta att slavhander fortfarande finns kvar än idag i Afrika. 

Efteråt gick vi på museum där man tyvärr inte fick fota. Där fick man se deras olika redskap som användes på slavarna. Hur de slog ut tänder på slavarna om de vägrade äta. Låg de ner kunde de få som ett halsband/koppel där man svetsat fast något som liknar ankare på fyra håll så att de inte går att lägga sig ner utan att ankaren tar emot marken. Det var så mycket fruktansvärda saker och metoder att det gjorde ont. Dessutom "annonser" för slavarna. De fick aldrig behålla sina namn utan fick nya namn när de fångatogs.