att bli imponerad, jag har svårt att bli imponerad av saker och ting. Den energiboozten jag fick förr saknar jag.
närmre kontakt med min japanska släkt. Jag är så stolt över att ha två medborgarskap och vad det har givit mig att ha fått växa upp i två olika kulturer.
att ha någon nära (tjej)vän i närheten. Kunna göra något spontant. Det första året här var absolut tuffast här.
hästarna, en gång hästtjej- alltid hästtjej
att ha en passion och intresse där jag kan ge 110%.
min barndom. Jag flyttade hemifrån som femtonåring och fick växa upp då för att klara mig själv, ibland vill jag bara vara liten och oskyldig igen.
fest-Lilli. Min singelperiod från 19 år till nästan 21 år levde jag som alla borde ha gjort någon gång i sitt liv. Kroglivet och fester flera gånger i veckan där jag inte hade koll på om klockan var 5 på eftermiddagen eller 5 på morgonen. Jag älskade livet som singel och alla fester men efter den perioden blev jag såklart klar med det fest-livet men kan minnas tillbaka med ett leende på läpparna.
att studera. Alla dessa gånger jag brytit ihop med stress och ångest inför tentor men också allt det fina med att studera. Att få lära sig, festa och gå på sittningar.
konsten, jag målade ofta om kvällarna som ung och minns när min bildlärare på högstadiet sa "om jag kunde ge högre än MVG hade du fått det".
musiken. Jag spelade både piano och tvärflöjt som barn. Ibland trummade jag på brorsans trumset eller spelade på mammas gitarr. Den dagen jag bor i hus kommer det definitivt finnas en flygel där.