vårt bröllop

Nu börjas det. Som ett brev på posten, bokstavligt talat. 

Bröllopsresan är gjord och det är dags för efternamnsbyte för min man(!!!). Nytt pass, nytt körkort, endast ett namn på brevlådan osv osv. Bland det finaste med att bli gift är enligt mig att få heta samma efternamn. Bli ett liksom. Man blir ju nykär och sådär generad igen. Det är sån sjukt häftig känsla att vara gift, trots att det tog några dagar att förstå. 

Det är orimligt dyrt enligt mig ( 25000-30000 kr för  heldag) med en bröllopsfotograf MEN att få se professionella bilder och se att det faktiskt är vi är sån häftig känsla. Tänk att vi gjorde det! Har man möjligheten så är mitt största tips att anlita en fotograf, inte någon gammal släkting eller vän. Det är värt varenda krona!  Är det en någorlunda seriös fotograf så ska det finnas minst två olika kameror (ifall det inte hinns med att byta objektiv) och en riktig backup (om något händer). Sedan är det en djungel och alla fotografer har sin genre. Det jag gillar med vår är alla de där oväntade bilderna, ex. våra föräldrar när vi kommer in i kyrkan. 

Tillbaka till efternamn, vi valde tillslut att ta mitt. Min identitet är så starkt förknippad med mitt efternamn och jag byter helt enkelt inte bort det. Jag skulle tappa så mycket med mig själv då. Det var aldrig något prat om att ta hans, däremot göra om hans mellannamn till efternamn och ta det som gemensamt efternamn. Förnyar vi våra löften om 25 år och känner att det vore ett finare efternamn kan vi byta då.