motherhood
Det är fortfarande så ovant att visualisera att jag är en mamma nu och ofta slår frågan mig, vad är en mamma? För jag känner mig inte som en mamma. Jag är ju fortfarande den personen som kastar racket i backen när det går dåligt. Höll på att
slå i huvudet på min dotter för att vinna fotbollen mot en femåring. Jag blir fortfarande arg när jag förlorar och är samma dåliga förlorare som alltid. Jag är den mamman som tycker att det viktigaste är att vinna, för det är ju då som det är
roligt.
En mamma för mig är ju min mamma; en trygghet, en idol och en oerhört stark kvinna. Min mamma är nog den tuffaste jag vet, hon har liksom bytt land och börjat om från noll för vår familjs skull. Lämnat sin trygghet för att bilda en egen. Själv sov jag
över hos min mamma för endast någon vecka sedan liksom. Jag kan ofta tycka att det är sjukt att jag ens har körkort och ett hus, lilla jag liksom. Jag kommer aldrig bli som min mamma, men jag försöker växa in i min roll som en. Ta det bästa från
henne för att sedan försöka ge vidare.
Det som skrämmer mig är att tiden går fort och att därmed någon gång kommer vara den sista. Sista gångn hon sover på mig, sista gången jag är hennes största trygghet. Sista gångnen hon vill bli buren. Sista gången hon håller mig i handen. Därför
njuter jag så mycket som det går NU och jag älskar det.
Jag ska göra mitt bästa för att ge henne all den kärlek som jag känner för henne och försöka lära henne allt för att bli en så bra människa som möjligt. Jag kommer aldrig få tillbaka det jag ger till henne men istället hoppas jag på att hon kan ta
tillvara på det bästa ge vidare det till någon annan, för är det inte så föräldraskap funkar? Kravlöst åt ena hållet?
Hur som helst rullar livet på. I detta nu är det snickare här och det kommer en ny ytterdörr, med kodlås (skönt att slippa nycklar) och inom en månad kommer de och börjar med tvättstuga, WIC, WC. Sedan ska vi ta tag i köket också och så kommer det nya
fönsterbrädor när stenhuggaren blivit frisk. Det märks att det blivit ljusare nu och det känns fint att ha överlevt ännu en vinter. Årets första grillning blev jag bjuden på innan vi insjuknade när vi var bortbjudna till ett par vänner på andra sidan
stan. Helgens planer fick vi ställa in och istället satt vi av de sista dagarna i karantän. Jag rensade undan lite här hemma och det kändes som att packa ner en del av vintern. Oj, så jag längtar till våren, värmen och ljuset. Sedan väntar ju lillans
första semester när vi ska iväg och åka skidor. Vi har ju inte varit iväg på semester sedan sist vi var i Idre med svärisarna. Sedan ser jag ju också så mycket fram emot att få åka utomlands och visa henne världen. Just nu drömmer jag om Paris igen.
Denna älskade stad där J friade till mig för 5(!!!) år sedan. Jag vill äta frukost på Café de Flore, sitta på uteserveringarna och dricka vin och äta baguett, fast just nu kanske Disneyland Paris är mer lämpligt. Tills dess får jag nöja mig att lyssna
på fransk musik mellan sågningar och slag. J'adore!
