helgen i bilder

Jag har fått så mycket gjort i veckan att det funnits noll stress i helgen. Storstädningen som görs var 6:e månad är gjord och nu blir det inget mer storstäd iår. När man skrubbar varje list, varenda fog och alla de där ställerna man inte tänker på i den vardagliga städningen. Jag har varit och hälsat på J's föräldrar efter deras flytt och givit dem inflyttningspresent och (svär)farsdagpresent. Tänt ett ljus hos farmor och insett att jag nog fortfarande inte riktigt har förstått hennes bortgång. Accepterat den men inte riktigt insett det. 
Så i helgen har jag inte gjort många knop. Dels för att jag inte var tvungen och dels för att jag har dragit på mig en tennisarmbåge. 
 
I torsdags tog jag första bästa morgontåg hem och struntade faktiskt i att köra sista biten eftersom det skulle betyda att jag skulle komma hem sent. Efter en natt där jag blivit jagad av en räv och sedan suttit på helspänd och adrenalinet pumpade och svetten rann så var det enda jag behöve vila och sömn. 09:00 släpptes Moschino's kollektion och jag lyckades klicka hem ett par plagg innan ögonen slocknade.
 
Jag minns inte ens fredagen. Troligtvis för att jag mest sov hela dagen, läste endel, sov igen och fick mig lite frisk luft med en promenad. Det är fruktansvärt tråkigt när armen säger ifrån och tanken att "vila" den frisk är inte riktigt min grej.
 
Lördagen började med storhandling på Ica och sedan blomsterbutiken som är en favorit. Nya blommor och en vattenkanna fick följa med hem. Resten av dagen sov jag, läste lite, sov igen och var mest frustrerad över att armen gjorde så ont och inte funkade som den ska.
 
 
I söndags kom mina föräldrar på besök, det var ju farsdag! Har inte träffat dom sedan jag var nere på Elmia för en månad sedan, dock var jag knappt hemma då. Runt lunch ringde de på dörren med tårta från det bästa fiket jag vet i Sverige. Sedan gick dagen i ett. 
 

mitt jobb

Jag får ofta höra kommentarer om att mitt jobb är slappt, lyxigt och frågor om vad jag egentligen gör. Jag har inte varit i branschen speciellt länge och kan därefter bara uttala mig hur jag har upplevt det. Så nu kommer inlägget bli låååångt. 
 
Hösten 2014 började min resa. En eftermiddag i Göteborg när jag egentligen borde suttit med navigation & terrester-tentan kollade jag upp andra alternativ, såg att de hade förlängt sökperioden till lokförarutbiledningen eftersom de inte hade fyllt klassens platser. Så lite på skoj skickade jag in mina betyg och gjorde jag test nr 1. Min bror sa vid något tidigare tillfälle att "du skulle inte ens klara av testerna för lokförare" så nu skulle jag bara prova och bevisa. Dock var testerna något jag behöll för mig själv för jag skulle aldrig våga säga till om jag misslyckades. Första datortestet blev godkänt och jag blev kallad till test nr 2.
 
Detta test var på skolan och under bevakning. Det andra testet var ungefär samma som det första, förutom att det var mer nervöst eftersom vi var en grupp om ca 15 pers. När alla gjort klart testerna ropades alla in och vi som hade klarat oss fick sitta kvar, en efter en så tackade de andra för sig. Vi intervjuades en och en och sedan fick jag göra ett test till på datorn, klarade jag detta så fick jag berättat för mig att jag skulle komma in om jag klarade de sista testerna hos psykologen. Detta sa de eftersom det inte var så många som klarat sig och kommit in.
 
Av tidigare erfarenhet ogillar jag psykologer och hade inga förväntningar att denna psykolog skulle vara annorlunda. När jag gjort samtliga delar hos psykologen (som var lika svår att förstå sig på som alla andra psykologer) så fick jag direkt reda på att jag kommit in. Dessa tester tog ca 3 timmar och hjärnan var helt mos efteråt. Av ca 750 sökande var jag en av de 25 som började skolan vårterminen -14.
 
Efter tiden på skolan blev jag anställd hos Green Cargo och gick deras interna utbildning i några månader. Från det att jag blev anställd har det tagit 10 månader till att kunna jobba helt själv. Idag kör jag både tåg men träffar även kunder och ser till att de får sina leveranser.
 
Jag kan arbetar dygnets alla timmar och årets alla dagar. Kan vara borta i flera dygn men ändå räknas inte allt som arbetstid. Under en "normalvecka" är jag hemifrån ca 8h där jag inte får en krona betalt. Dygnsrytmen existerar inte och det är svårt att äta på regelbundna tider. Detta sliter mycker mer på kroppen och sinnet än vad jag någonsin kunnat tro. Visst får jag både frukost, lunch och middag ibland på jobbet, sover på hotell, åker taxi och åker tåg när jag inte själv kör om man nu ser det som något "lyxigt". 
 
 
Däremot måste jag också vara beredd på att det kan stå en människa i spåren och därefter agera. Det finns också många andra faror i vårt jobb och det gäller att ständigt vara uppmärksam och ha ett säkerhetstänk oavsett i vilken form man själv känner sig i. Under dessa år som jag har jobbat har jag krockat med tåget (dödsångest delux) och spårat ur med loket. Trots att inga utav dessa incidenter varit mitt fel så har jag blivit drabbad pga andras brister.
 
I Sverige ligger järnvägen låååångt efter och är alldeles för överbelastad. Det är långt ifrån alla streckor som det finns dubbelspår och blir ett tåg försenar så försenar det nästa tåg. Dominoeffekten helt enkelt. Visst har jag förmånen som inte kör människor att inte vara fullt lika beroende av en tidtabell och komma hem tidigare men också mycket senare. Persontågen har nästan alltid första prioritet och händer det något så blir jag sist i kön. Jag upplever att jag ofta antingen är 2h tidig eller 2h sen hem. Att planera in något direkt efter arbetstid gör jag inte längre och om jag gör det så vet jag om att jag kanske måste ändra planerna. 
 
Varför jobbar jag då kvar? Jo, för att det är ett fritt arbete under ansvar och för att jag vill ha de ogerenbundna tiderna. Kanske inte alltid så extrema som det kan vara. Jag tycker själv att 100% arbetstid inte är speciellt mycket jobb (nu när jag inte har någon häst) och då  är det ganska lätt att jobba extra och tjäna lite extapengar. Det är helt enkelt ett bra och stabilt jobb att ha "sålänge". 
 

v. 45

Måndag: jobb 5:15-11, ska träffa en gammal klasskompis och ikväll väntar innebandy! 

Tisdag: ledig och J och jag ska hitta på något tillsammans 

Onsdag: jobb 5:15-11 sedan hem och sova innan jag ska iväg på jobb igen 23:30 på en helnatts jobb. Det är riktigt tufft att ena dagen lägga sig tidigt på kvällen för att orka upp tidigt på morgonen, för att sedan natten därpå försöka sova hela dagen för att vakna på eftermiddagen och inte få sova förrän tidigt på morgonen.

Torsdag: slutar 9:30 och ska äntligen få sova och dessutom gå på helg!