guilt never sleeps

Hej från Kreta! 

Denna resa kunde inte ha kommit mer lägligt än nu. 

I tisdags hade jag noll energi och ork. På gymmet var allt tungt och eländigt, bröllopsplaneringen var bara ett jobbigt måste och medan J hängde med en polare satt jag hemma och tröståt choklad innan jobbet kallade. Väl på jobbet var allt för bra för att vara sant, inga krångel och allt bara flöt på. Jag körde in tid och var tidig men 100 meter (om ens det) från stället där jag skulle lämna mina vagnar händer det som inte får hända. Jag gasar på i sista uppförsbacken och väl på krönet ser jag ett annat lok som står i en växel på mitt spår. Jag kommer inte uttrycka mig om vad som hände mer än att det loket hade kört mot stopp och kommit ut i mitt spår. Självklart smäller det ganska bra, jag flyger runt som en liten vante i hytten och mitt lok och några vagnar spårar ur. Jag väljer att inte uttrycka mig mer än så än utan kommer låta de professionella ta hand om detta.